Tufft i TäKo och mitt psyke fortsätter vara mycket soft...

Som nyvald ledamot i TäKo har jag redan fått vara delaktig i ett par-tre svåra beslut. Jag förstår att vissa beslut upprör berörda föreningar men tyvärr är det inte så lätt att ta beslut som passar alla. I vår lilla sport så blir det lätt så att det inte finns några riktigt perfekta lösningar i låga divisioner med få lag t ex. Vårt avlånga land med långa resvägar ställer också till en hel del förtret som är svåra att komma ifrån. Jag hoppas de berörda klubbarna förstår dilemmat och inte kastar allt för mycket skit på oss.

Jag var i Munktellarenan i helgen för att spela inomhusseriespel. Uppsala hade två lag, med en någorlunda jämn uppdelning av de bästa spelarna i hopp om att kunna ta en dubbel. Jag ingick i lag två. Fredagens träning förflöt fint för mig med tanke på att jag inte lirat filt sen i september, snittade väl 32,2 eller nåt. Sen var det lördag och redan på morgonens inslagning kände jag att det började komma en hel del riktigt dåliga slag, men efter 20 min så tyckte jag att det var under hygglig kontroll iaf. Ack så fel jag hade. Jag spelade första matchen mot Uppsala 1. Redan på bana 2 slog jag till med en sjua. Hankade mig sedan vidare med lite blandat resultat tills jag kom till synvillan och där sa det pang pang med två slag i första hindret. Det var faktiskt lite oväntat dåligt. Så fort det blir allvar, särskilt när jag spelar lagspel och känner lite extra press att inte göra mina kamrater besvikna, så brister min teknik fullständigt. Hur den brister och varför hoppas jag komma underfund med nån gång under min livstid. Får se hur länge till jag orkar försöka få det att fungera. Fast den här gången kändes det iaf inte lika förskräckligt som i Svenska Cupen även om resultatet var ungefär detsamma. Jag fick en chans till att reparera några matcher senare men även denna gång fastnade jag på bana 2. Det fjärde slaget träffade listen vid banans början men styrde snyggt och gick i, men då detta var andra slaget av fyra som träffade listen klev jag av innan jag hann slå fler pinsamt snea slag. I fortsättningen hoppas jag att jag får ordning på huvudet, vilket väl måste vara det som spökar när det blir så här, eller åtminstone inte tränar så bra så jag slipper hoppas på att det ska gå bra på tävling. Märkligt nog håller jag ofta ihop det hyggligt när det handlar om individuellt spel. Klubban höll iaf.

Såg ni förresten "Se upp för dårarna" på TV4 i lördags? Där spelades det mini (på Sumpans banor), fast ingen hade analklåda (gud vilket roligt ord det är, tror jag ska ha med det i alla mina inlägg). Även analklådefarbrorn (hihi) höll tydligen till på sumpans anläggning.

På onsdag kanske jag får hjärtinfarkt när Sirius bandy ska försöka spela till sig en kvalplats för att sedan eventuellt stanna kvar i elitserien till nästa år. Blir det allt för dramatiskt och en knapp förlust i slutminuterna så tror jag mitt hjärta får svårt att palla för trycket...