Dags för Europacupen igen. Denna gång i södra Tyskland, nära den Schweiziska gränsen. Klimatet är inte riktigt anpassat för att spela minigolf utomhus. Har fått meddelande "Det är fint här. Ta med vantar." från supportergruppen som är där i förväg. Känns idealiskt för att spela lite fin betong.
Infoblad, träningsprotokoll, biljetter och lite annat är klart och under kontroll. Resor till Arlanda för den resterande truppen är bestämda och synkroniserade. Det enda som återstår är en liten bollsortering i väskorna hemma samt att packa en massa kläder. Kan väl inte vara så svårt att hinna med det ikväll? :)
Flyg i morgon på eftermiddagen som följs av en timmes bilresa från Zürich flygplats och jag gissar att vi är framme närmare 2030 på kvällen (när blir det middag???). Sen är det 5 dagars härligt kylig träning innan allvaret börjar.
Jobbet kallar. Ja, det blir lite jobb under veckan innan EC också. Men inte så mycket ;)
torsdag 25 september 2008
tisdag 9 september 2008
Lite ovant
Förra vecka var första gången på 15 år som jag inte förberedde mig för att åka till ett seriespel trots att det var seriehelg. Satt på hotellet i Lund, i ett riktigt schysst hotellrum med ett TV-rum, sovrum och ett badrum med både bad och dusch, och följde både Elitserien och Division 1 på lappen. Innan helgen var jag aldrig orolig för att vi skulle klara av att hålla försprånget på 8 pinnar i Elitserien och jag kände att andralaget hade goda chanser att ta in den poäng det låg efter Örebro hemma på EBn.
Första omgången i div 1 avklarades tidigt och Örebro förlorade sin första och Uppsala vann sin första. Serieledning redan efter en omgång! Från Tanto blev det inte lika roliga nyheter. Förlust mot Kungälv. Va?! En förlust på filt?! Nåja, på Tanto kan det mesta hända. Jönköping förlorade också sin första match, så det var fortfarande 8 poäng och bara 6 matcher kvar.
I Uppsala fortsatte andralaget att vinna, trots lite blandade galopper på vissa spelare. Andra matchen i Elitserien var också en förlust! Nu var jag tvungen att fråga Boss Persson vad i hela friden de sysslade med. Han skyllde givetvis på otur (och regn). Eftersom det var slutspelat på lördagen efter två omgångar pga regnet så tog vi alltså 0 poäng på en hel speldag! Det fick Fredde att undra varför han överhuvud taget gick upp på morgonen.
Söndagen gav iaf Elitserielaget sina första poäng. Efter seger mot Tanto var guldet i praktiken klart, även Jönköpings Europacupplats var klar. Sista matchen var det ettan mot tvåan och det var tvåan som var bättre. En vinst med 4 p i slutet och det räcker fint för att notera fjärde raka titeln. Nu är det bara 6 kvar för att vara bättre än Hardenberg :)
Hemma i Uppsala gick andralaget fram som en liten ångvält (segrar men inte alltid så stora) och Örebro gjorde sitt för att få till en final om seriesegern. Nu var den egentligen bara om skryträttigheter eftersom vi inte får gå upp med vårt andralag till Elitserien. Lysande spel av de våra gav ett varvresultat på 108, gott nog att vinna en hel del matcher i Elitserien på samma anläggning.
Jag har inte 100% koll, men en kvalificerad gissning är att Uppsala BGK satt två rekord söndagen den 7 september 2008:
Första omgången i div 1 avklarades tidigt och Örebro förlorade sin första och Uppsala vann sin första. Serieledning redan efter en omgång! Från Tanto blev det inte lika roliga nyheter. Förlust mot Kungälv. Va?! En förlust på filt?! Nåja, på Tanto kan det mesta hända. Jönköping förlorade också sin första match, så det var fortfarande 8 poäng och bara 6 matcher kvar.
I Uppsala fortsatte andralaget att vinna, trots lite blandade galopper på vissa spelare. Andra matchen i Elitserien var också en förlust! Nu var jag tvungen att fråga Boss Persson vad i hela friden de sysslade med. Han skyllde givetvis på otur (och regn). Eftersom det var slutspelat på lördagen efter två omgångar pga regnet så tog vi alltså 0 poäng på en hel speldag! Det fick Fredde att undra varför han överhuvud taget gick upp på morgonen.
Söndagen gav iaf Elitserielaget sina första poäng. Efter seger mot Tanto var guldet i praktiken klart, även Jönköpings Europacupplats var klar. Sista matchen var det ettan mot tvåan och det var tvåan som var bättre. En vinst med 4 p i slutet och det räcker fint för att notera fjärde raka titeln. Nu är det bara 6 kvar för att vara bättre än Hardenberg :)
Hemma i Uppsala gick andralaget fram som en liten ångvält (segrar men inte alltid så stora) och Örebro gjorde sitt för att få till en final om seriesegern. Nu var den egentligen bara om skryträttigheter eftersom vi inte får gå upp med vårt andralag till Elitserien. Lysande spel av de våra gav ett varvresultat på 108, gott nog att vinna en hel del matcher i Elitserien på samma anläggning.
Jag har inte 100% koll, men en kvalificerad gissning är att Uppsala BGK satt två rekord söndagen den 7 september 2008:
- Första gången någon klubb vunnit fyra Elitserieguld i rad.
- Första gången en klubb vunnit Elitserien och Division 1 med sina två lag.
söndag 31 augusti 2008
Jävlar...
En svordom i rubriken är inte snyggt, men efter årets Cup Stockholmfinal krävs starka ord.
I superfinalen som spelades som Skinsgame så deltog nämligen både Anders Olsson och Karin Wiklund (och Magnus Lundin och Martin Holmlund också för den delen...).
Detta visade sig bli väldigt olustigt då upplägget av tävlingen gjorde att Anders och Karin på vissa banor hade möjlighet att låta den andre vinna. Så blev också fallet på vissa banor.
Detta kändes inte bra för någon av dem och de har därför beslutat sig för att de inte vill ha de inspelade prispengarna i sin ägo.
Trist tycker jag och jag tycker inte att de två ska behöva ha dåligt samvete för att tävlingsformen inbjöd till detta "rävspel".
Jag tycker iaf att alla som hade och har åsikter om hur detta såg ut och gick till inte ska klandra vare sig Anders eller Karin för deär de stora förlorarna eftersom Alliansen inte hade tänkt igenom finalspelets regler tillräckligt noga.
Sov gott Karin och Anders säger jag iaf!
I superfinalen som spelades som Skinsgame så deltog nämligen både Anders Olsson och Karin Wiklund (och Magnus Lundin och Martin Holmlund också för den delen...).
Detta visade sig bli väldigt olustigt då upplägget av tävlingen gjorde att Anders och Karin på vissa banor hade möjlighet att låta den andre vinna. Så blev också fallet på vissa banor.
Detta kändes inte bra för någon av dem och de har därför beslutat sig för att de inte vill ha de inspelade prispengarna i sin ägo.
Trist tycker jag och jag tycker inte att de två ska behöva ha dåligt samvete för att tävlingsformen inbjöd till detta "rävspel".
Jag tycker iaf att alla som hade och har åsikter om hur detta såg ut och gick till inte ska klandra vare sig Anders eller Karin för deär de stora förlorarna eftersom Alliansen inte hade tänkt igenom finalspelets regler tillräckligt noga.
Sov gott Karin och Anders säger jag iaf!
måndag 25 augusti 2008
Reflektioner
Just hemkommen från EM i Tampere och rejält utpumpad. Men så ska det vara tycker jag, då jag förmodligen hade haft mer att ge under mästerskapet om jag kände mig pigg och utvilad idag. Innan jag öppnar min mail, och med den en massa nya uppgifter tänkte jag att jag skulle plita ner lite av de tankar jag hade under de tre timmar jag satt på soldäck igår på båten med bara Östersjön, solen och min iPod som sällskap.
Det första jag kände var ett stort lugn...En sorts belåtenhet med vår insats och den underbara stämning som känts under de här två veckorna. Naturligtvis kan vi fila på detaljer men nu tänker jag på helheten.
Redan när vi kom på plats för ganska exakt två veckor sen kändes det som om vi hade väldigt bra koll på läget. Staden kändes bekant (iaf för min del) och banorna dolde inte särskilt mycket för oss då vi haft förtrupper där i både maj och juli. Träningen rullade på och trots en viss dos av regn varje dag hörde jag inte så mycket som ett knyst av gnäll utan samtliga kämpade på och accepterade det faktum att vi inte heller denna gång kunde rå över väderleken. En del små skavanker på banorna fixades till av den ambitiösa arrangörsstaben och i stort sett allt kändes väl under kontroll när tävlingen började.
Lysande spel i inledningen av såväl herrar som damer gjorde att vi kände att vi verkligen kunde vara med och fightas mot de tyska världsmästarna. En högst tillfällig dip på herrsidan gjorde dock att tyskarna ryckte ifrån och sen hjälpte det inte att vi åter snabbt var igång med vårt fina spel igen. De var helt enkelt för bra den här gången.
På damsidan var det inte en tillfällig svacka i vårt eget spel som avjorde utan snarare en fantastisk individuell prestation av världsmästarinnan från 1993, Alice Kobisch. Hennes spel på betongen var bäst i hela tävlingen och då hjälpte det inte att våra tjejer alla var på top-10 listan efter de åtta varven. Av med hatten för Tyskland (igen) men ändå för vår del ett stort steg framåt då vi fått nöja oss med bronsmedaljer varje år sen 2003 då det blev silver på filt-eb i Bad Münder.
När det gäller det individulla cupspelet på lördagen är det svårt att sätta en "nöjd" eller "icke-nöjd" stämpel på det. Alla spelare har här sina egna mål, och här får var och en analysera sin egen insats för att komma fram till en slutsats. Naturligtvis förekommer båda kategorierna av nöjdhet och lika mycket som jag gläds med de som lyckas så lider jag med de som inte når upp till sina ofta högt uppsatta förväntningar. Till skillnad från en hel del röster utanför våra landslag som hävdar att cupspelet är en fråga om lotteri och tur anser jag emellertid att alla i högsta grad kan påverka sin prestation även om det i den här spelformen ibland är mycket, mycket små marginaler och det dessutom krävs en ännu större mental styrka för att lyckas än i det tradionella varvspelet.
Avslutningsvis vill jag framföra följande tack:
- Min familj som låter mig hålla på med det här jobbet.
- SBGF som gett mig förtroende att leda detta underbara landslag.
- Alla spelare för att ni gjort ert yttersta i alla lägen och alltid visat upp en positiv syn.
- Ledarna som har varit helt fantastiska med sitt tekniska kunnande och höga sociala kompetens. Vad gjorde jag utan er...?
- Arrangörsstaben från Manse RG som verkligen lagt ner kropp och själ i att få mästerskapet att bli nåt extra.
- Karin och Pierre som fungerat som lagkaptener under EM. Jag har inget mer att önska av er!
- Katie Melua och Petter för att ni skriver grim musik (om än väääldigt olika).
- Restaurang Bella Roma i Tampere för den fantastiska maten och serviceinriktade personalen.
Har jag missat någon? Säkert...men tack också till denna någon/några!
Grüss
/Jx
måndag 11 augusti 2008
Korrigering
Jag måste varit förvirrad i morse. Inte kan jag ju bli utslagen av Skeden (pappa sked alltså, inte Rasmus). Han kan väl ändå inte ta sig vidare bland de 8 bästa över 2 varv. Om jag ska hanka mig vidare lär jag också möta den som vinner kvalet så Lillskeden, teskeden eller Rasmus sked är en troligare nemesis.
King of the world
Eller nåja, kanske inte king of the world. Fast det gick i alla fall rätt bra i sista deltävlingen i Cup Stockholm i Aspudden. Eller nåja, kanske inte direkt bra. Jag vann ju inte direkt. Jag tog inte pris heller. Jag spelade väl inte så bra heller. Jag kom på 12:e plats av 20. För det fick man 7 Cup Stockholm poäng. Detta gjorde att jag är klar för finalen på hemmaplan. Vet inte om det är bra eller tragiskt att detta känns som en framgång. Nu får man ju chansen att återigen hoppas lite och låtsas att man på hemmaplan kanske kan överraska.
DM spelas redan nästa helg så där kan man ju få en föraning om hur det kan tänkas sluta. Kanske är min chans att det blir fiasko där så man kan slå bort allt hopp och därefter glida in på en räckmacka utan press i finalen och vinna hela skiten. Eller kanske inte vinna, men gå vidare som sista man i
B-klassen och sedan bli utslagen av Skeden och inkassera en välförtjänt femhundring.
För att ytterligare påminna om att jag inte är king of the world (eller någon annan king för den delen) så fortsätter Sirius sin kräftgång. Då får man istället glädja sig åt att ärkefienderna från Enköping släppte in ett mål på övertid och därmed är lika fast förankrade i bottenträsket.
Jag fick lite uppmuntrande positiv feedback i helgen för det jag skriver här. Det gör inget om fler berättar vad de tycker så man vet om det är nån som läser. Då kanske man vill skriva mer. Sågningar går också bra för det är ju kul att väcka känslor. Fast inte så mycket så att nån vill komma och spöa mig. Lite spridda hurrarop och buanden bland kommentarerna skulle vara nice dock.
DM spelas redan nästa helg så där kan man ju få en föraning om hur det kan tänkas sluta. Kanske är min chans att det blir fiasko där så man kan slå bort allt hopp och därefter glida in på en räckmacka utan press i finalen och vinna hela skiten. Eller kanske inte vinna, men gå vidare som sista man i
B-klassen och sedan bli utslagen av Skeden och inkassera en välförtjänt femhundring.
För att ytterligare påminna om att jag inte är king of the world (eller någon annan king för den delen) så fortsätter Sirius sin kräftgång. Då får man istället glädja sig åt att ärkefienderna från Enköping släppte in ett mål på övertid och därmed är lika fast förankrade i bottenträsket.
Jag fick lite uppmuntrande positiv feedback i helgen för det jag skriver här. Det gör inget om fler berättar vad de tycker så man vet om det är nån som läser. Då kanske man vill skriva mer. Sågningar går också bra för det är ju kul att väcka känslor. Fast inte så mycket så att nån vill komma och spöa mig. Lite spridda hurrarop och buanden bland kommentarerna skulle vara nice dock.
tisdag 5 augusti 2008
Självplågare
Som om det inte räcker med att inför varje ny minigolftävling inbilla sig att det kanske kommer gå bra just den gången så ska man dessutom vara Siriussupporter.
Förvisso det snyggaste laget, men dom sätter verkligen ens humör på svåra prov.
I bandyn, där skillnaden mellan topp- och bottenlagen är stor, har man iaf lärt sig att hålla nere förväntningarna. Fast det lite surt är det när man åkt 20-30 mil (vilket sån tur är inte är så ofta) och sen står det 4-0 till de onda efter 15 minuter.
I fotbollen, som är mer aktuell, så har jag dock lyckats lura mig själv till att tro på framgångar. Detta bara för att man lyckades kvala sig till Superettan och väl där göra en fantastisk vårsäsong anno 2007. Nu har jag snart lärt mig att inte ha några förväntningar igen, då svider det ju inte lika mycket med alla uteblivna poäng. Igår radade man iofs iaf upp målchanser mot den bleka bottenkollegan Degerfors och man fick en poäng då matchen slutade 0-0, men ligger man sist så behöver man 3 poäng i såna matcher. Nu kravlade man sig visserligen upp från jumboplatsen ändå. Förra måndagen var dock snäppet värre. Då jobbade jag duktigt under dagen så jag kunde lämna Uppsala kl 15 för att åka till Åtvidaberg. Vi åt en pizza innan matchstart, den var god. Ett annat glädjeämne var att vi passerade orterna Tuttorp, Bankekind och Fillinge på vägen dit (med bara några få kilometers mellanrum, vi misstänkte förresten att Bankekind var sponsrat av KD för att göra lite smygreklam för barnaga). Matchen var inget glädjeämne. Iofs tog de goda ledningen med 1-0 men sen var det slut på det roliga och Åtvid vann rättvist med 2-1. Tio timmar efter avfärd var jag hemma igen.
Visserligen är det tufft att vara motgångssupporter, men nån måtta får det ju ändå vara. Särskilt när man nu fått smak på att ligga i toppen för ett drygt år sedan.
Nu handlade det inte mycket om mini, men jag var tvungen att älta lite.
Nu duggar minigolftävlingarna tätt igen. Minst en tävling på hemmaplan också, kanske två. Då får man hoppas lite extra igen. Fast det är klart att hemmaplansfördelen kanske är marginell när man varje gång man kommer till Gentleman inte kommer ihåg vilken sida man spelade på förra gången.
Förvisso det snyggaste laget, men dom sätter verkligen ens humör på svåra prov.
I bandyn, där skillnaden mellan topp- och bottenlagen är stor, har man iaf lärt sig att hålla nere förväntningarna. Fast det lite surt är det när man åkt 20-30 mil (vilket sån tur är inte är så ofta) och sen står det 4-0 till de onda efter 15 minuter.
I fotbollen, som är mer aktuell, så har jag dock lyckats lura mig själv till att tro på framgångar. Detta bara för att man lyckades kvala sig till Superettan och väl där göra en fantastisk vårsäsong anno 2007. Nu har jag snart lärt mig att inte ha några förväntningar igen, då svider det ju inte lika mycket med alla uteblivna poäng. Igår radade man iofs iaf upp målchanser mot den bleka bottenkollegan Degerfors och man fick en poäng då matchen slutade 0-0, men ligger man sist så behöver man 3 poäng i såna matcher. Nu kravlade man sig visserligen upp från jumboplatsen ändå. Förra måndagen var dock snäppet värre. Då jobbade jag duktigt under dagen så jag kunde lämna Uppsala kl 15 för att åka till Åtvidaberg. Vi åt en pizza innan matchstart, den var god. Ett annat glädjeämne var att vi passerade orterna Tuttorp, Bankekind och Fillinge på vägen dit (med bara några få kilometers mellanrum, vi misstänkte förresten att Bankekind var sponsrat av KD för att göra lite smygreklam för barnaga). Matchen var inget glädjeämne. Iofs tog de goda ledningen med 1-0 men sen var det slut på det roliga och Åtvid vann rättvist med 2-1. Tio timmar efter avfärd var jag hemma igen.
Visserligen är det tufft att vara motgångssupporter, men nån måtta får det ju ändå vara. Särskilt när man nu fått smak på att ligga i toppen för ett drygt år sedan.
Nu handlade det inte mycket om mini, men jag var tvungen att älta lite.
Nu duggar minigolftävlingarna tätt igen. Minst en tävling på hemmaplan också, kanske två. Då får man hoppas lite extra igen. Fast det är klart att hemmaplansfördelen kanske är marginell när man varje gång man kommer till Gentleman inte kommer ihåg vilken sida man spelade på förra gången.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)