måndag 29 oktober 2007

GULD!!!!!!!!!!!!!!!!

Då var Europacupen slut för den här gången. Att det blev guld i både herr- och damklassen var väl egentligen inte så förvånande, men att de andra lagen var så dåliga gör att man börjar undra lite. Damerna var 48 slag (2,3 slag per spelare och varv) bättre än tvåorna från Mainz och vi i herrlaget var 136 (3,2 per spelare och varv) före Hardenberg. Lite roligt var det att vi även slog lagen från Finland och Italien trots att de spelade två varv färre. :)

Som lag presterade vi ungefär vad vi skulle under turneringen, men det finns ett par spelare som borde presterat bättre och givetvis även några som spelade betydligt bättre än man kunnat begära. I den raka listan så är det fyra Uppsalaspelare i topp, vilket inte är så förvånande. Det som gör det hela lite anmärkningsvärt är att på tredje och fjärde plats hittar vi Jessica och Charlotte. De flesta vet att dessa två tjejer är riktigt bra på det luddiga gröna underlaget, men att det skulle räcka så långt är det inte många som trodde. Nu var detta en lagtävling vilket enligt min mening betyder att individuella resultat inte ska framhävas förutom vid extra stora bravader, alltså slutar jag med såna saker nu.

Arrangemanget var som vanligt i Eskilstuna riktigt high-tech, med resultatvisning på storbild och internetuppdatering. En praktisk sak vid protokollsinlämningen efter varvet var att man kunde följa inmatningen av varvet på en extra skärm istället för att stå och kolla när sekretariatet räknade för hand. Effektivare och i stort sett felfritt. Någonting som inte var felfritt var prisceremonierna. Vi är i Sverige, det var 99,9% säkra att vinna båda klasserna VARFÖR finns det då ingen nationalsång när vi står på pallen??? Och hur i hela friden kan det INTE finnas någon vid prisutdelningen på banketten heller? Tyvärr för alla deltagare på banketten kände vi i herrlaget oss tvingade att sjunga själva, utan musik, vilket antagligen inte var den vackraste hyllningen till vårt land sen medeltiden. Nu när jag ändå är inne på bankettdiskussionen måste jag hylla maten, mycket god oxfilé med potatisgratäng och jag måste även totalsåga de individuella utmärkelsena.
Som jag sa tidigare tycker jag man gott kan skippa att uppmärksamma de enskilda spelarna som varit bäst, men om man nödvändigtvis måste göra det så ska man väl just uppmärksamma DE SOM VARIT BÄST!!! Hade vi varit i något annat land hade det poängterats ordentligt att det var dubbelt svenskt i herr- och damkategorierna men inte i Sverige. Här ska vi inte visa att vi är duktiga utan vi ger pris till bäste dam och bäste herre SOM INTE KOMMER IFRÅN SVERIGE!!! Vad är det för jävla tjafs??? "Grattis, ni är bäst av de övriga!" ?!?!?!??! Jag kan intyga att det var inga nöjda röster från det svenska bordet. Som en liten kompensation hyllar jag nu mig själv för att jag var bäste herre på 26,3 i snitt (30 före pristagande tysken); min lagkompis Anders Olsson som var näst bäst (26 slag före den tysk som fick pris) på 26,9; Jessica Rengbrandt som bästa dam (den tredje och sista spelaren under 30 i snitt, samt 20 bättre än pristagande österrikiska) på 29,4 samt min syster Charlotte Ryner som näst bästa dam på 30,6 (och 12 slag bättre än den dam som fick pris). Som sista individuella hyllning vill jag hålla fram Micke Ohldén som kom in på 32,0 i snitt i sin bästa filttävling i karriären. Micke har haft ett gäng tunga år sen han gick upp från juniorklassen, men från ett nytt håll såg det ljusare ut i fjol. I år har han spelat stabilare och avslutar det med en kanontävling, trots att jag vet att han inte är nöjd med en del slarv själv. Hatten av!!

Segrarna betyder att jag redan nu kan börja titta på flyg och hotell för nästa års EC på betong i tyska Hilzingen. Det ligger i södra Tyskland nära gränsen till Schweiz och klimatet är i stort sett identiskt med Romanshorn, där EC spelades 2004 i regn, blåst och vidrig kyla. Har svårt att tänka mig något bättre läge för en Europacup på betong....

Nu är det dags att börja författa min två artiklar till tidningen Bangolf. En om syster och sen en om Europacupen givetvis.
Jag vill tacka för visat intresse och förklarar blogginlägget för avslutat.

1 kommentar:

Anonym sa...

GRATTIS Uppsala. Stort spel. Men man blir minst sagt förvånad när man hör om de individuella utmärkelserna som INTE gick till de bästa spelarna....
Lika märkligt är avsaknaden av nationalsång.